Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händelserna sedan början af 1899 - I. Militärfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan början af året hade frågan om en statskupp i
Finland — ty en statskupp och intet annat utgjorde i
själfva värket det genom februarimanifestet mot Finlands
konstitution riktade angreppet — varit å bane i S:t
Petersburg. En komité, bestående af prokuratorn i heliga synoden
Pobedonostseff, medlemmarna i riksrådet Solskij, Astrovskij
och Frisch, rikssekreteraren von Plehwe, justitieministern
Muravjeff, general Bobrikoff och Finlands t. f.
ministerstatssekreterare Procopé, hade tillsatts for behandling af
frågan och hade bedrifvit saken så utomordentligt
hemlighetsfullt, att ingenting därom på förhand blifvit bekant.
Till och med general Procopé hade ansett sig så bunden
af den sekretess Finlands ovänner pålagt sig och honom,
att han icke låtit den minsta varning nå ens dem af hans
landsmän, som i första hand skulle komma att drabbas
af attentatet mot hans fosterlands samhällsförfattning —
ehuru val en högre plikt skulle bjudit honom att med
landsmän lägga råd om möjligheterna att förebygga detta attentat,
än den, som ålade honom att genom strängt iakttagande
af sekretess hjälpa landets ovänner att utföra sitt anslag.
Sekretessen iakttogs emellertid obrottsligt af alla, som
erhållit någon kännedom om planen, så att manifestet i
själfva värket drabbade som blixt från klar himmel, då
det omsider blef kändt i Finland. Däri får väl ock
delvis sökas orsaken därtill att Finlands senat icke gjorde ett
mera energiskt motstånd mot åtgärden. Hade folket i tid
afvetat hvad som förehades, skulle dess påtryckning
otvifvel-aktigt blifvit stark nog att framkalla en i det allra
närmaste enhällig promulgationsvägran. Genom det sätt att
behandla ärendet, som faktiskt inslogs, beröfvades alla
andra utom hufvudstadens innevånare möjligheten att i det
kritiska ögonblicket uttrycka sin åsikt — och utgången
blef den kända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
