Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händelserna sedan början af 1899 - III. Intrycket af promulgationen. Senatens hemställan och ständernas protest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af så kallade rikslagar. Men de lagförslag, som enligt Finlands grund*
lagar böra öfverlämnas till landtdagen, blifva icke allenast föremål för
utlåtande, utan skola af stfinderna afgöras genom beslut, som enligt hvad
nyss nämdes, bör af Monarken oförändrad t fastställas eller afböjas. Då
berörda grundstadgandens affattning innebär den möjligheten, att en lag
kunde utfärdas i strid med ständernas utlåtande, så innefatta dessa
stadgan-den följaktligen en inskränkning i ständernas grundlagsenliga rätt. Och
denna inskränkning är så mycket betänkligare, som omfånget af de lagar,
hvilka skola anses beröra rikets intressen, icke är på något sätt begränsadt,
utan kunde komma att utsträckas till hvilket lagstiftningsområde som helst.
»Då i fråga varande grundstadganden sålunda innebära en afvikelse
från Finlands grundlagar, så följer däraf att denna lagstiftningsåtgärd
lagligen icke bort hafva tillkommit utan medvärkan af ständerna, allden*
stund, enligt 71 § Landtdagsordningen, grundlag kan stiftas, ändras,
förklaras eller upphäfvas endast på framställning af Kejsaren och Storfursten
och med alla ståndens bifall.
»Senaten anser sig därför af sin plikt manad att för Eders
Kejserliga Majestät i djupaste underdånighet anmäla, att nu i fråga varande
lagstiftningsåtgärd icke tillkommit i den ordning Finlands grundlagar
stadga. Senaten tvekar icke heller att i underdånighet uttala, att det
finska folket, hög som låg, därför måste i densamma se ett undertryckande
af finska folkets författningsenliga rätt, hvilken detta folk icke vet sig
genom någon handling från sin sida hafva förverkat.
»Allernådigaste Kejsare! Finlands inbyggare skola aldrig upphöra att
välsigna minnet af den högsinnade monark, som, då Finland vid föreningen
med Kejsaredömet gick nya öden tillmötes, visste att binda detta folk vid
sig genom trohetens och kärlekens oupplösliga band. Det finska folket
är jämväl djupt medveten om den tacksamhetsskuld, hvari det står till
alla sina följande ädla monarker, för det hägn de gifvit detta folk och
för de välgärningar de bevisat detsamma. Det bar ock en så hög tanke
om Monarkens helgade person och orubbligheten af fursteord, att det uti
dem alltid sett ett osvikligt stöd för bevarandet af landets lagliga
ställning. Hos Eders Kejserliga Majestäts senat kan därför icke uppstå någon
tanke på att det skulle ligga i Eders Kejserliga Majestäts nådiga vilja
och afsikt att frångå den högtidliga försäkran till Finlands folk, som Eders
Kejserliga Majestät vid sin tronbestigning afgifvit om bibehållandet af
landets författning fast och oförryckt i dess fulla kraft. Senaten måste
därför antaga att ett oafsiktligt förbiseende af Finlands författningsenliga
rätt har ägt rum, men ett förbiseende, som, därest icke rättelse vinnes,
skall sprida djup oro och nedslagenhet bland Finlands folk och förlama
dess idoga verksamhet för höjandet af bildning och välstånd i dessa
nordliga och af naturen kargt lottade trakter.
»Då senaten hyser den fasta öfvertygelsen att Eders Kejserliga
Majestät genom i fråga varande liksom genom dess öfriga regeringsåtgärder
åsyftat det finska folkets väl och då ett behörigt beaktande af ständernas
författningsenliga rätt icke heller är oförenligt med den i grundstadgandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
