Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händelserna sedan början af 1899 - V. Den stora deputationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåg fortsätta till S:t Petersburg. Nämda deputerade,
arkitekten Harald Neovius, rådgjorde om saken med
bankdirektören Olof Nykopp, som likaledes med en öfverlåten
fallmakt blifvit medlem af den stora deputationen, och.
resultatet af öfverläggningen blef att telegrammet icke alls
meddelades åt andra, emedan man ansåg omöjligt att mera
ändra det uppgjorda programmet.
Det skulle också varit onödigt, enligt hvad händelserna
utvisade. Klockan vid pass åtta på morgonen, då magister
Cygnaeus ånyo besökte järnvägsstationen, fann han nämligen
till sin förvåning att hela den polisstyrka han ännu några
timmar tidigare sett där, hade försvunnit. Endast
stads-prefektens adjoint, baron von Nolcken, syntes vandra af
och till på platformen. En af stationsdetektiverna visste
berätta, att polisen klockan fyra på morgonen erhållit
ordres att utrymma stationen och genast dragit därifrån.
Omedelbart därpå anmälde en af stationens tjänstemän att
polischefens nyssnämnda adjoint önskade tala med någon,
som hade med deputationen att skaffa, och då ingen
medlem af sextonmanna-delegationen för tillfallet fanns till
hands, ställde sig magister Cygnaeus till förfogande, och
lofvade på herr von Nolckens anmodan förskaffa denne
tillfälle att tala med några bland de väntade, förr än
deputationen hunne lämna stationen.
Kort därpå anlände det första tåget — enligt
rese-planen hade deputationen i Wiborg fördelats på tvänne
tåg. — och den första personliga bekanta magister
Cygnaeus upptäckte var advokaten Jonas Castrén, som därför
jämte några andra ombads att stiga in i stationens
dam-rum för att höra hvad polisprefektens adjoint hade att
säga. Det var icke mycket och sades på det artigaste
sätt, endast att deputationen icke skulle få uppträda en
mosse på gatorna och att polischefen genast önskade tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
