Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Urtima landtdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömet ofta helt enkelt namnes “gränsmark®. Finland är
blott hnnames födelsebygd, men det ryska riket är deras
liksom “alla ryska undersåtarsu fädernesland.
Tydligen medvetna om, att Finlands ständers bifall
och samtycke icke kunde vinnas för en reform sådan som
den föreslagna, hafva förslagets upphofsmän för monarken
sökt göra troligt att frågan kunde lösas i administrativ väg.
Alexander I:s försäkran af den 15/27 mars 1809 om
bibehållande af Finlands grundlagar innebar, säges det i
de propositionerna åtföljande handlingarna, icke ett
stadfästande af andra lagar än sådana, uhvilka öfverensstämde
och öfverensstämma med Finlands nya ställning såsom en
integrerande och oskiljaktig del af det ryska kejsaredömet".
Kejsaren åsyftade således icke “den politiska delena af
1772 års Regeringsform och 1789 års Förenings- och
Säkerhetsakt, vid hvilka den “ryska makten® häller aldrig
fäst något afseende. Till de privilegier, hvilka 1809
tillerkändes Finland, hörde därför icke rätt för Finlands
ständer att deltaga i stiftandet af lag för landet.
Lagstiftningsrätt erhöllo ständerna först genom 1869 års
landt-dagsordning, och denna rätt omfattar endast stiftandet af
grundlag.
Visserligen blef värnepliktslagen år 1877 öfverlämnad
till ständernas behandling, men detta innebar icke ett
erkännande af att ständerna skulle ega rätt att deltaga i
stiftandet af vämepliktslag. Ständerna lyckades emellertid
åstadkomma, att några bestämningar i värnepliktslagen
förklarades för grundlag och därmed tillvälla sig
beslutanderätt® i frågor, “hvilka med hänsyn till Rysslands och
sjalf-herskaremaktens fordringar, intressen och värdighet
ingalunda få bero af någon civil myndighet och allra minst
af landtdagsmän®. Men i öfrigt blef lagen en temporär
lag endast, hvilken skulle kunna ändras utan ständernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
