Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Urtima landtdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke vore uteslutet “. Det vax under denna förutsättning
utskotten skredo till sitt arbete. Men densamma blef
“betänkligt rubbad" genom manifestet af den 8/15 februari
och. därtill hörande grundstaganden, i ty att “punkten 2
i sagda stadganden lämnar rum för möjligheten att äfven
lagstiftningen rörande militärväsendet blefve underkastad
den genom densamma angifna ordningen för åvägabringande
af rikslagar. “ Då manifestet sålunda måste anses stå i
sådant oskiljaktigt sammanhang med de ständerna vid
urtima landtdagen förelagda ärendena, som 2 §
Landtdags-ordningen omförmäler, och därför påkallade ett särskildt
beaktande jämväl med hänsyn till fullföljandet af ständernas
uppgift, beslöt Lagutskottet med stöd af nyssnämda 2 §
och 58 § i Landtdagsordningen att hos ständerna göra en
förberedande hemställan angående ifrågavarande ärende.
Denna lagutskottets framställning, om hvilken
värne-pliktsutskottet i allo förenat sig, blef af samtliga stånd
enhälligt godkänd och lades till grund för den i föregående
del af detta arbete citerade framställning, hvilken stånden
genom landtmarskalken och talmännen sökte få framförd
till monarken.
Landtmarskalken och talmännen, hvilka den 23
februari inträfiade i St. Petersburg, blefvo icke af
kejsarenstorfursten mottagna. T. f. ministerstatssekreteraren, som
hos monarken anmälde deputationen, anbefaldes att
uppmana dess medlemmar att återvända till sina värf och
därjämte meddela dem “att Hans Majestät ansett sig hafva
lämnat landet den bästa garanti för ett orubbligt bevarande
af dess inre lagstiftning, då han åtagit sig att i hvarje
särskildt fall själf afgöra, om ett ärende är af den
beskaffenhet, att det bör hänföras till rikslagstiftningens område
och såsom sådant hänskjutas till rikets högsta lagstiftande
myndighets behandling. “ För landtmarskalken och tal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
