Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Finland i utlandet - II. Tidskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andt he Czar“, af dr E. Westermarck, hvilka alla, ur delvis
olika synpunkter och kompletterande hvarandra, sakligt och
objektivt framstälde situationen i Finland och dess
förutsättningar och följder. Herr Stead refererade alla dessa
vartiklar under rubriken “What has been done in Finlandtt
•(Hvad som blifvit gjordt i F.), och tilläde hvarjehanda
satiriska reflexioner. Han fick emellertid svar på tal i en
artikel i Weékly Times and EFinlands forlom Stand
for freedom". Därjämte innehöllo andra veckotidskrifter
såsom Saturday Review och Spectator riktiga och
sympatiska upplysningar om de löpande händelsernas gång i
vårt land.
Samtidigt, i maj, publicerades i den franska tidskriften
Revue des Revtces en af de artiklar i den finska frågan,
hvilka väckt det största uppseende: “La Russie, la Finlande
ot la Conférence de la Haye“ af Anatole Leroy-Beaulieu.
Denne man är i Frankrike och för öfrigt i hela den
•europeiska historiska literaturen känd såsom en af de
förnämsta auktoriteter i fråga om Ryssland, specielt genom
sin bok “L’empire du tsar et des russes", och redan detta
måste naturligtvis gifva hans ord en betydande vikt, oafsedt
att artikeln är öfverlägset klart, varmt och talangfullt
skrifven. Den förtjänar ett närmare referat, i synnerhet
som den naturligtvis lika litet som andra liknande artiklar
har kunnat i öfversättning publiceras hos oss. “Man
känner“, säger författaren, “hvad som försiggått i det
olyckliga Finland. Huru sysselsatta vi än äro med våra
•egna strider, så har detta lilla finska folks suckan nått
ända till oss, ty ännu finns det i Frankrike människor,
tillräckligt trogna våra gamla franska traditioner för att
från långt håll låna sitt öra åt de smås och svagas klagan.
Och här äro vår uppmärksamhet OGh vår sympati desto
lättare väckta, som rösterna, hvilka framkalla dem, komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
