Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag dref min mulåsna in i snåret, vinkade åt
paymastem att följa på sin sida och räckte min ma*
chete åt Sullivan att rödja undan det värsta. Från
vadstället var det icke mer än ett par hundra alnar
till foten af bärgsluttningen — här med större skäl:
bärgväggen — som började med en bred afsats om
femtio, sextio fot i höjd, genom hvilken bäcken gräft
en klyfta ned till dalbottnen. Bortåt fyra hundra fot
högre upp fans en annan, obetydlig afsats, som
utvidgats, hackats och sprängts in i klippan till bädd
för järnvägsspåret. Längs den gick ridvägen fram,
öfver bäcken på en liten bro, som offast alls icke
be-höfdes. Ofvanom bron sipprade vattnet i vanliga fall
ned längs en grund iåra i branten, omkring
trehundra fot från platån högst uppe.
Nu var bron försvunnen och med den några
famnar af jämvägsbädden. Bäcken kastade sig rätt
ut från den öfversta bärgskanten och föll sju hundra
fot i en enda massa af sjudande hvitt skum in i
klyftan, ur hvars mynning vattnet rusade fram med
ursinnig fart. Där vi kommo fram mellan träna hade
vi goda ett hundra famnar till vattenfallet, men
icke ens indianhästen ville stå. Vi måste tillbaka in
i skogen och binda våra djur där inne.
Intet trä växte nära mynningen af klyftan, där
en stam skulle räckt öfver. Jag skakade på hufvudet,
kassören midtemot gjorde likaså. Jag pekade i
riktning mot S:to Toribio, såsom en antydan att han
borde begifva sig tillbaka dit. Han skakade på
hufvudet ifrigare än förut, drog fram en annotationsbok,
mestizen höll upp ändan af hans guttaperka-poncho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
