Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter ett bra slagsmål* som icke kunde komma till
stånd om de alla slöte sig till guaropartiet. Vid
hörnet, med reträttlinjen öppen, stodo några kineser,
villiga att se på, men icke mera. Regnet öste ned
jämt och stadigt, öfver hvita, svarta, gula och alla
mellanfarger, öfver rättfärdiga och orättfärdiga, utan
anseende till personen.
— Nu gossar 1 röt Taivalmaa, då vi kommo i sikte,
svängde pröfvande sin sega ämbetsstaf och ryckte an
mot lerkrukorna, positionens nyckel. Fjäten voro
stadiga som alltid, icke snabba, men trygga. Kocken
— Tapio kallade han sig — hoppade jämfota och
slog ihop näfvarna med ett »hej — joo!» af fröjd,
och sprang förbi ordningsmannen, rätt in i hopen af
utländingar.
Halfvägs mötte en bålstor neger Taivalmaa, som
dock visste huru han skulle behandlas, hade haft att
göra med den sorten förut. Ämbetsstafven kom ned
med en smack på svartingens skenben, den ömmaste
punkten hos hans ras. Han tjöt som en puma, sprang,
stannade och gned sig på benen, tjöt ytterligare och
sprang igen, hade ingen längtan efter mera. På
skallen bör man aldrig slå negrer, det bara piggar upp
dem.
Kring Tapio svärmade de som myror, hängde
sig fast vid armar och ben, drogo ned honom och
föllo öfver honom i en hög. Antti Ulukka, med pipan
i vänstra mungipan, tog fatt på en mindre, fet neger,
som låg öfverst, lyfte honom högt upp och kastade
honom mot de närmaste. Negern skrek, träffade två
på en gång och slog ikull dem som käglor. Ulukka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
