Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sutto kvar . . . jag tänkte det väl inte redigt, men
jag kände det i luften i alla fall, att hon ej tillät dem
fullt så mycket i min närvaro som när jag var borta,
— Ett par gånger stal jag mig ut på natten för
att taga reda på om de ännu sutto där, men en
sådan afton fick min löjtnant kom på mig och det blef
arrest, så jag slutade med den galenskapen. Det var
värre än allt annat att alls inte få se henne, men den
historien gjorde mig inte vänligare stämd mot löjtnant
Eckengruber.
— Nå ja, för att göra min historia kort, så mötte
jag honom en afton i Thiergarten, då jag var på
hemväg med Lise. Han måtte också ha kommit från
någon middag eller annan tillställning, där det gått
lifvadt till, åtminstone såg han betydligt rödmosig ut
och gick inte förbi, utan stannade och tilltalade
flickan. Jag stod naturligtvis vid sidan af vägen med
handen vid mössan, men om mig tog han ingen notis.
Han menade det troligen som en vink att han
ingenting hade emot att jag gick vidare, men det bet inte
på mig. Jag var bara rasande öfver hans
oförskämdhet. Minst af allt tänkte jag på att afstå tösen åt
honom, fast jag nog hörde att han bad henne följa
med — och tyckte mig märka att hon ingenting hade
emot det. Till sist drog han hennes arm under sin
och då var det slut med mitt tålamod.
— »Förlåt, herr löjtnant»/;sade jag — »men Lise
är i sällskap med mig den här gången».
— Han vände sig om, stack sin monocle i ögat
och såg på mig. Jag höll handen vid mössan som
förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
