Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koj ofvanför var så litet, att man väl kunde ligga,
men inte sätta sig upp. Bara i den öfversta — de
hade tre ofvanför hvarandra — hade man litet bättre
utrymme, men ändå inte så mycket, att man kunde
sitta rak. Jag fick en öfre plats, som kostade två
dollars i mutor till stewarden, och kände mig mycket
belåten . . . tills vi kommo ut till sjöss och fönstren
skrufvades fast och sjösjukan bröt ut.
— Nog hade jag det ju också då bättre än
åtskilliga af de andra, som råkade ligga nedanför en
eller ett par sjösjukpatienter, så att de inte vågade
sticka fram hufvudet ur kojen, och emellanåt, när vi
rullade duktigt, inte voro säkra ens där. Men i
stället var luften där uppe under öfre däcket så tjock,
att man kunnat taga för sig af den med sked, om
man öfverhufvudtaget haft aptit på den . . . Det var
gräsligt! En half timme höll jag ut, hufvudsakligen
för det jag inte haft förstånd att skaffa mig en plats
nära utgången och var rädd för passagen ut. Men
då tog jag mitt kurage i båda händerna, sprang
gatlopp mellan mina hundrafemtio medpassagerare, kom
undan med jämförelsevis obetydlig skamfilning, och
hamnade uppe på däck. Där var det visst både kallt
och vått i regnet, men hällre hvad som hälst än
luften där nere! . Jag känner mig ännu som i
sjögång, bara jag tänker på eländet. Och det fortfor
i tre dygn, tills ingen mera orkade vara sjösjuk. Då
kördes alla upp på däck och då först svablade
ste-wardema golfvet och kojerna, så att det blef drägligt
snyggt igen ... så när som på doften. Den lät inte
svabla sig bort, utan hängde i så länge jag var om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
