Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sig. Lördagen därpå hämtade jag likviden till
Sant lago och blef kvar där, medan John och Valerio
redo in till Paraíso för att hälsa på Antonio Morales
— ni vet, han, som brukar smuggla in cigarrer från
Jamaica. Han hade nyss kommit hem.
— Ja, där äro ett par bundtar i mina sadelpåsar,
inföll kapten John — håll till godo, ifall de inte gått
i kras.
Den ena bundten befanns alltför illa medfaren, att
begagnas annat än i pipa, den andra däremot fullt
rökbar. Där stego ljufligt doftande hvirflar mot taket
under det paymastem fortsatte:
— De vände om hemåt först i mörkret, och
medan de redo längs kärret i dalen nedanför Sant
Iago-byn — vid Paraiso-ändan, där det är smalast —
smällde med ens ett skott och kulan gick genom
brättet af Johns tjugu-pesos Panama-hatt. Han sporrade
sin häst in i snåret, kom på något underligt sätt
genom eller öfver sumpmarken, och såg en karl, som
just kastade sig upp på sin häst. John red i kull dem
båda två, hoppade af och höll revolvern mot
hufvu-det på karlen, som var ingen annan än don Justo.
— Valerio, som ridit omkring kärret, kom till
och hjälpte att binda honom på hans egen häst, och
på det sättet kommo de intågande tíll camp’en . . .
men till och med de galningarna voro så pass
försiktiga, att de inte redo genom byn, utan omkring
den. Justo sattes till en början i stocken och John
skickade bud till byn efter så många af banditerna,
som voro tillräckligt nyktra att komma. Han skulle
hålla rättegång, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
