Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att försöka tjäna mig upp ur ledet. Och det
märkvärdigaste af allt, det som förvånar mig själf
mest, var att jag höll mitt beslut! Inom två år var
jag korpral, blef befordrad samma vecka vi fingo
ordres till Indien. Då trodde jag min lycka vara
gjord . . . det talades om krig, om ett anfall af
Ryssland. Under ett sådant krig skulle jag helt säkert,
om jag kommit undan med lifvet, fått tillfälle att
vinna befordran till officer och kunnat bli människa
på nytt. Det är man inte, då man står i ledet, låt
också vara bland underbefälet. Men det gick inte så.
Det blef inte något krig af, den gången, utan mitt
kompani skickades i garnison till ett litet,
gudsförgätet fort långt uppe i norr, nära gränsen mot
Afghanistan. Fortet låg i den största af några byar,
som upptogo en vid dal, och vår uppgift var att
skydda byamännen och deras egodelar mot
bärgs-folket, som hade för vana att göra något så när
regelbundna plundringståg ned till låglandet. Där kunde
de förse sig med allt sådant de inte hade hemma i
sina bärg: säd, kreatur, kvinnor och andra både
lyx-och nödvändighetsvaror, allt utan minsta risk och
med nästan lika liten möda.
— Det var förfärligt enformig tjänstgöring, men
efter ett halft år hade jag ännu inte en enda gång
glömt min föresats att hålla mig klar från kort och
sprit. Under den kallare årstiden gingo dagarna
tämligen drägligt med allehanda sport, de tider vi
inte voro ute på patrullering längs gränsen, som strök
fram öfver kullarna i norr. Men den heta årstiden
och regntiden voro odrägliga. Då behöfdes det fak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
