Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogstopparna, till natten kunde vi säkert vänta åskbrak och
fräsande blixtar och ösregn på nytt, men det värsta
var dock förbi. Regntiden fortsätter aldrig med
samma ursinne som den börjar, om den ock då och
då igen visar sin vildaste min under längre och
kortare tid.
Nere i dalen hördes nog ännu Reventazón, men
med jämt dån, braket och det öfriga bullret hade
upphört. Vatten plaskade, sorlade, brusade ännu på
alla håll i branterna, men ljuden voro mildare, icke
längre hotfulla. Gamarna seglade så högt uppe, att
de tedde sig blott som små, svarta punkter, och då
är regnet minst några timmar borta. Skogen stod
brbkig af nyspruckna, ljusa löf, med där och hvar
som en flammande gulröd, blå eller bjärtviolett låga
öfver det gröna, där någon slingerväxt slagit ut i
lysande blom.
På arbetsplatsen hade regnet svept bort en
jordbank på sjuttio fot, men i det närmaste fyllt den
djupare skärningen genom kullen näst intill, så att
material icke saknades för en ny bank; det var blott
att göra om ett par månaders arbete. Jag satte det
i gång, andra af manskapet att rödja mulåsnevägarna
till och från camp’en, så gick jag tillbaka till
frukosten och gästerna. Alla utom El Diablo-kaptenen
voro kvar, han hade till fots begifvit sig på
hemväg, vid det gemenaste lynne till och med han kunde
prestera.
Det fördömdt dumma berättandet hade förstört
hans humör, hade han anförtrott majoren, och tillagt
att då man en gång var dömd att förfaas, var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
