Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland och Sverige-Finland på sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom de ledande kretsarna i Ryssland ännu ingalunda
ansåg förhållandet mellan de båda rikena för all framtid
regleradt. Rysslands sändebud i Stockholm icke blott
höllo sig intimt underrättade om allt som försiggick, utan
blandade sig ock mer eller mindre verksamt i den inre
svenska politiken genom allehanda påtryckningar, intriger
och »subsidier», sädana man i vår tid rent ut skulle
benämna »mutor», men dem icke mången politiker under
perioden i fråga ansåg sig förhindrad att mottaga.
I stort sedt understödde man från ryskt håll
mösspartiets fredspolitik såsom den för tiden förmånligaste för
Ryssland, där man ännu icke var redo för nya
krigsföretag och vidare utvidgningar i nordväst. Men att man
därför ingalunda var främmande för sådana tankar, visade
sig snart nog efter det hattpartiet kommit till makten,
sedan det slutligen efter ett otal intriger och många
felslagna försök lyckats att störta den gamle ledaren, grefve
Horn.
Hans motståndare och politiska arftagare hade satt
som sitt mål att återupprätta de svenska vapnens
anseende och om möjligt återvinna Sveriges förlorade
stor-maktsställning. Från deras öfvertagande af makten år
1738 förändrades också den svenska utrikespolitiken i
tydligt syfte att bereda tillfälle för sådana krigsbragder
detta parti drömde om — men knappast heller stort mera
än drömde. I hvarje händelse visade sig deras politik, når
krig med Ryssland år 1741 bröt ut, ha varit i långt mindre
grad fotad på verklig stridsberedskap än på stora ord och
lösa förhoppningar. Den ryska regeringen, som utan
tvifvel var noga underrättad om de svenska krigsplanerna
och förberedelserna, bade hållit sin armé i beredskap och
denna öfversvämmade inom kort ånyo största delen af
Finland utan att de svenska trupperna förmådde göra
framgångsfullt eller ens afsevårdt starkt motstånd. Ty
Finland blef igen krigsskådeplats, såsom alltid i fråga om
de två förnämsta makternas i norden metlanhafvanden.
Härjningen gick på nytt öfver det finska landet, om ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
