Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland och Sverige-Finland på sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltmera blindt fanatisk fiendskap mot den man,
Napoleon, som af händelserna skjutits fram till främsta
platsen i Frankrike, och lät sin politiska hållning på
intet sått påverkas af deras öde, som på den europeiska
kontinenten sökt motsätta sig den napoleonska
maktutvecklingen. Icke ens sedan också tsaren af Ryssland,
som tagit del i försöken att bekämpa det nya franska
kejsardömet, nödgats böja sig för Napoleon, afstod Sveriges
konung från sin politik, hvars främsta om icke enda
syfte synes varit opposition mot Napoleon personligen,
helt oafsedt hvilken nytta eller skada, som kunde följa
af sådan politik för det svenska riket. Ännu efter mötet
i Tilsit mellan Napoleon och Alexander I, därvid den
senare på sin nyförvärfvade väns uppmaning åtog sig
att börja krig med Sverige, såvida det svenska riket icke
anslöte sig till Napoleons mot England riktade
»kontinentalsystem», vägrade Gustaf IV Adolf enständigt att
uppgifva sin ståndpunkt.
Därmed var Finlands öde besegladt. Napoleon hade
ju lofvat det finska storfurstendömet såsom belöning åt
tsar Alexander för ett krig mot den svenske konungen.
Sverige stod isoleradt i kampen mot den stormakt,
hvar-till Ryssland under det föregående århundradet utvecklat
sig. Och hvarken den svenske monarkens personliga
eller de regentegenskaper han ådagalagt ingåfvo förtroende
till hans förmåga att till en lycklig utgång leda det
krigiska äfventyr, hvari han egenvilligt inkastat sitt rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
