Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands slutliga eröfring och förening med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att bemärka såsom egendomlig och till synes
omotiverad är i detta aktstycke den uttryckta förhoppningen
om de kejserliga vapnens »vidare framgång». Det redan
ockuperade Finland kunde allusionen icke gälla och
synbart hotade ej heller något annat krig, hvars utgång
kunde anses nog osäker att motivera antydningen, att
framgång för Ryssland kunde bli beroende af den politik
tsaren komme att besluta sig för i fråga om Finland.
Sprengtporten kan därför knappast antagas ha syftat på
någon annan konflikt än den bland politiskt invigda redan
förutsedda sammanstötningen med Napoleon. Och detta
bestyrker i sin mån den äfven på andra sannolikhetsskäl
fotade uppfattningen, att tsar Alexander efter åtskilligt
vacklande utförda beslut, att icke göra Finland till en
provins, underordnad den oinskränkta ryska
själfhärskar-makten, i mindre grad härflöt ur hans af legenden såsom
afgörande motiv vidtomtalade ädelmod, än ur en af politisk
klarsynthet förestafvad önskan, att snarast möjligt och
möjligast verksamt säkerställa sig mot all oro i den nya
besittningen under den afgörande kamp han insåg förestå
i en ingalunda aflägsen framtid.
Denna omständighet är af en viss vikt, i betraktande
af den argumentering som mera än en gång på ryskt
håll framförts för att försvara den i nyaste tid mot
Finland bedrifna politiken, eller att en af fri vilja ensidigt
lämnad gåfva när helst gifvarens intresse så fordrar kan
lika ensidigt återtagas, om så kråfves med våld. Huru
föga hållbar, vare sig logiskt, juridiskt eller moraliskt,
sådan argumentering är, inses utan vidare af enhvar
annan än försvararna af den nutida ryska
förtrycks-politiken mot det finska folket. Men då knappast andra
än politiska utilitetssynpunkter, sådana de fatta deni,
synas äga någon betydelse för dessa försvarare, är det
skäl att taga fasta på allt, som visar att Alexander I
ingalunda leddes endast af personliga känslomotiv, utan
minst i lika mån utgick från synpunkten af Rysslands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
