Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II och reformperioden i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i alla händelser så långt sammanföll tsar Alexanders
uppfattning med oppositionsmännens. Han var upplyst nog
att fatta huru omöjligt det blifvit att ännu under senare
hälften af det nittonde århundradet upprätthålla en
institution, som gaf en del privilegierade individer rätt
såväl att äga medmänniskor som att sälja och köpa dem
likt boskap. Han insäg att Rysslands folk icke längre
med några medel kunde hållas så isoleradt, att det icke
småningom i allt vidare lager skulle vinna kunskap om
massornas ställning och rättigheter i det öfriga Europa
och börja tillämpa sådan kunskap vid betraktandet af
förhållandena i eget land. De lifegnas antal uppgick till
väl fyratio millioner, hvarför en allmän jäsning bland
dem lätt kunde bli en allvarsam fara, och det högröstade
missnöje, som på alla håll gaf sig luft, varslade
omisskänneligt om att jäsningen där och hvar redan börjat.
Allt detta insåg Alexander II tillräckligt tydligt att
icke lyssna till deras röster, spm velat råda bot på
missnöjet genom att kväfva alla yttringar däraf med
våldsmedel i enlighet med kejsar Nikolais metoder. Han såg
hvart den föregående regimen bragt riket och förstod att
han måste slå in på en väg af reformer, af hvilka den
första och förnämsta icke kunde bli annan än massornas
af folket frigörande från egendomsförhållandet till deras
herrar. Men hvad han icke insåg var, att genom denna
reform ett första steg, hvilket aldrig kunde återkallas,
blefve taget i riktning mot omvandling af hela det
autokratiska systemet, som i längden omöjligt komme att
kunna upprätthållas gentemot massornas i och genom
friheten vunna tillfallen att skaffa sig upplysning och
dessa massors i samma förhållande växande kraf på
utvidgade rättigheter, mänskliga såväl som medborgerliga
och politiska. Röster höjdes nog redan då för yrkanden
att steget med ens måtte tagas fullt ut och en
konstitution, som ändå förr eller senare måste komma, genast
utfärdas för Ryssland. Men till sådana röster ville tsaren
icke lyssna, ehuru otvifvelaktigt är, att man då ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
