Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II och reformperioden i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträfvade man längre för en utjämning af konflikten,
utan blott för att fullständigt krossa motparten, hvarför
terroristerna ock med allt större ifver böljade uppgöra
och diskutera planer för attentatförsök mot tsaren själf,
i tanken att med honom äfven systemet måste falla.
Samtidigt, men mera direkt, påverkades Alexander II
äfven af de element, som själfva nämnde sig panslavister,
af andra kallades slavofiler, men rätteligen icke voro annat
än storryssar. De egentliga, mera idealistiskt seende
panslavisterna, som drömde om en allslavisk
statsfedera-tion under Rysslands öfverhöghet, hade småningom
blifvit en i allt mindre grad tongifvande minoritet inom
partiet. Ledningen hade öfvergått till de storryska
elementen, hvilka i enlighet med sitt asiatiska ideal yrkade
införlifvande rätt och slätt af alla slaviska folkslag med
själfhärskaredömet och tvångsförryskning af alla andra
folk, som lydde eller komme att lyda under tsarernas
spira. Yrkandet stödde de främst på den nyvunna
erfarenheten från Polen, dår uppror utbrutit trots de
reformvänliga afsikter man ansåg Alexander II ha visat
äfven i fråga om polackerna, något man anförde såsom
afgörande bevis för att endast absolutistiskt styrelsesätt
borde sättas i fråga för det blifvande all slaviska riket.
Mest bemärkt såsom företrädare för detta slags
panslavism gjorde sig den beryktade Moskva-journalisten
Katkoff, hvars tidning, »Moskovskia Vjedomosti», blef
kvasi-offlciellt språkrör för denna rörelse, som sedermera
utvecklats till våra dagars storryska nationalism och
småningom alltmera fullständigt utbytt den panslavistiska
fraseologin mot oförbehållsam brutalitet i politiken mot
allt, som icke är storryskt inom riket. Katkoff yrkade i
partiets namn utan omsvep, att Polen såsom straff för
sitt uppror borde på alla områden fullständigt beröfvas
sin nationella särställning och delas i ett antal ryska
guvernement. Därefter borde, förklarade han,
Östersjöprovinserna och Finland snarast möjligt förryskas, i och
för vinnande af såsom nödvändig framhållen likformighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
