Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tredje Alexander och reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han visat bestämd lutning ät konservatism samt i
allmänhet var sluten till karaktären och ovillig att uttala
sig i någon fråga förrän han bildat sig en bestämd åsikt.
Men äfven att han var minst lika ovillig att frångå en
en g&ng fattad &sikt, om den ock senare visade sig vara
långt ifrån riktig. Därtill på grund af sin egen bristande
förtrogenhet med en mängd samhälls-, politiska och
statliga frågor i hög grad böjd att hånga sig fast vid
förgångna tiders prejudikat och af samma skål mottaglig
för andras inflytande och åsikter, blott dessa framställdes
med nödig skicklighet och med behörigt hänsynstagande
till hans karaktär och böjelser. Under sådana
omständigheter är det lätt förklarligt att man inom som utanför
Ryssland med större spänning än vanligt afvaktade den
nyblifne tsarens första regenthandlingar för att om möjligt
af dem draga sannolikhetsslutsatser beträffande
framtiden.
I ändå ringare mån än andra hade klarligen de från
det öfriga samhället isolerade terroristerna möjlighet att
riktigt bedöma den nye tsarens karaktär och åskådning
samt därmed utsikterna för en systemförändring. De
trodde sig emellertid genom mordet på Alexander II ha
slutligt påtvingat såväl hans efterträdare som de ledande
inom riket i allmänhet öfvertygelsen, att det absolutistiska
systemet icke längre kunde upprätthållas, och afläto därför
en förklaring, hvari de uttalade att tsarmordet betingats
af omöjligheten att af Alexander II vänta en sådan
omgestaltning af statsskicket, som hela det ryska folket
kräfde, men att sedan det hufvudsakliga hindret för en
sådan omgestaltning nu aflägsnats och den nye härskaren
förty vore oförhindrad att slå in på en väg af verkliga
reformer, de som bekämpat själfhärskaremakten å sin
sida vore villiga att, om denna väg beträddes, nedlägga
vapnen och ställa sig obetingadt till förfogande för
reformarbetet.
Huruvida denna förklaring ens i någon mån bidrog
till den kortvariga tveksamhet Alexander III ådagalade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
