Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tredje Alexander och reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångar af denna art nåddes knappast af andra än dens,
som i egenskap af provokatörer lyckades innästla sig i
de revolutionära organisationerna. De mest kända af de
komplotter, som under Alexander lll:s tid smiddes och
af de attentatförsök, som sattes i scen, voro också både
planlagda och organiserade af provokatörer, enligt hvad
senare kommit i dagen. Men inom de högsta kretsarna,
eller kanske rättare inom tsarens närmaste omgifning,
var man i allmänhet så ovetande härom, att man tvärtom
trodde sig hafva ohrana n ensam att tacka för upptäckt
och afstyrande af de mot tsarens lif riktade företagen
och inskred därför icke mot organisationens alltmerna
omfattande och talrika maktmissbruk. Denna hade för
öfrigt snart nog förlorat sin karaktär af frivillighet och
förvandlats till en aflönad regeringsorganisation, men utan
att beröfvas sin af de officiella myndigheterna i de flesta
afseenden oberoende ställning, och hade därigenom
erhållit till och med större inflytande än tidigare. Det
godtyckliga polisväldet var allhärskande i
själfhärskare-maktens namn och denna lika obunden af alla hänsyn
som under Nikolai I, Katarina II, Peter den store, Ivan
den grymme och vidare bakåt till tartar-khanerna, den
storryska åskådningens tidigaste exponenter. De få och
kortvariga afbrott som förekommit, hade knappast lämnat
några spår i de härskandes åskådningssätt och ännu
mindre i deras, som på den enväldiges vägnar utöfvade
makten. Formerna hade nog i en del afseenden förändrats
eller civiliserats, men andan var densamma, om den ock
något mindre öppet gaf sig uttryck.
Försvaret af den oinskränkta själfhårskaremakten
inskränktes emellertid ingalunda till endast utvidgande
af polisvåldet. Sedan Alexander III en gång beslutit sig
för upprätthållande af den autokratiska absolutismen, blef
det lätt för de ultra-reaktionära rådgifvare, med hvilka
han omgifvit sig, att leda honom allt längre in i
reaktionen. Själf trodde han att dessa rådgifvare voro
besjälade af verklig öfvertygelse om det absoluta enväldets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
