Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tredje Alexander och reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nören i Grodno, Klingenberg, år 1892 spränga tvenne
kyrkor med dynamit, emedan församlingarna satt sig till
motvärn mot godtyckliga åtgärder och på en annan ort
låt han kosacker med piskor och pikar misshandla och
utdrifva deltagarna i en gudstjänst, som trots guvernörens
förbud att använda kyrkan anordnats af församlingen.
Vid begrafningar slutligen få helgonbilder icke bäras med
i processionen, inga hymner få sjungas på polska eller
latin och intet tal på polska hållas vid grafven.
Ännu mera oblidkeligt förföljdes på Pobedonostseffs
tillskyndan judarna, hvilka han särskildt hatade på grund
af många judars kraftiga deltagande i den revolutionära
rörelsen. Redan kort efter mordet på Alexander II
börjades dessa förföljelser, enligt uppgift under ledning af
dåvarande chefen för polisdepartementet, sedermera
inrikesministern von Plehve, med en räcka plundringar och
massakrer, då liksom under många följande år utan att
polisen på något sätt ingrep för att skydda judarna. Och
år 1882 utgaf regeringen det beryktade »temporära
reglementet» angående judarna, som förblifvit i kraft till dag
som år och som i allt väsentligt icke blott gör judarna
fullständigt rättslösa, utan åfven genom stängning af
skolorna för deras barn söker göra det omöjligt för dem
att annat ån i en del undantagsfall skaffa sig en sådan
bildning, som kunde förbjälpa dem ur deras eländiga
läge.* Att dessa förföljelser, långt ifrån att af hålla judarna
från revolutionära ståmplingar och företag, tvärtom drifvit
dem att i ständigt större antal ansluta sig till rörelsen,
vet enhvar, som följt med de inre-politiska händelserna
i Ryssland under de sista tjugu åren.
I lika hög grad som på det kyrkliga betraktade den
mäktige prokuratorn på alla andra områden åfven den
mest rudimentära frihet och själfbeståmningsrätt såsom
en styggelse och var därför städse redo att taga initiativ
* Singul&rformen i fråga om nämnda reglemente är i viss mån
vilseledande, enär detta blifvit kompletteradt med en rad andra, lika
»temporära», men också lika seglifvade påbud och förordningar i samma syfte.
10. — Moskoviter och finnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
