Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III såsom finsk storfurste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För dem som i någon mån voro förtrogna med de
inre politiska strömningarna i Ryssland, varslade de
citerade orden tydligt nog om alltjämt hotande faror
från det håll, där man framhöll att åvägabringande af
likformighet inom hela det ryska riket vore tsarregeringens
viktigaste uppgift. Man visste att ifrarna för likformighet
enständigt yrkade ett hopsmältande med hvilka medel
som helst af de icke-ryska folken med den storryska
kärnan, och stämplade såsom svaghet den hänsyn
sjålf-härskaredömet dittills i ett eller annat fall tagit till sådana
icke-ryska folks nationella särdrag och rättigheter. Inom
dessa kretsar kunde man följaktligen ingalunda känna sig
lugn för framliden, ehuru man äfven inom dem hoppades
att tsaren, såvida han blott kunde bringas till insikt om
att hans löften verkligen brutits, ännu skulle återgå till
den förra politiken beträffande Finland. Man visste icke
huru helt Alexander III redan hemfallit åt de storryska
inflytelserna och ännu mindre visste man det bland den
stora allmänheten, som hufvudsakligen fäste sig vid den
välvilja mot det finska folket monarkens reskript till
öfvervägande del uttryckte och därför fortfarande hoppades
det bästa. Den alltjämt och med större hätskhet än
någonsin fortsatta kampanjen i Rysslands reaktionära
press hade dock bort utgöra en tillräcklig antydan om
att onda tider voro att vänta. Synnerligt lång blef icke
heller denna väntan.
På sommaren 1891 utfärdades en förordning,
stadgande att till tjänstemän vid statssekretariatet och
generalguvernörens kansli skulle utses personer bland ryska
tjänstemän, som afslutat (rysk) universitetskurs och
därtill förvärfvat kunskap om Finlands lagar. Dock kunde
äfven finnar utnämnas till sådana tjänster, blott de visade
sig äga grundlig kunskap i ryska. Och mot slutet af
året emanerade ytterligare en förordning, som förklarade
äfven finska tjänstemän skyldiga att känna detta språk
och föreskref att vid besättande af hvilken som helst
statstjänst i Finland obetingadt företräde skulle gifvas den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
