Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikolai II:s första regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håll och i mänga andra kretsar trodde Rysslands
krigsmakt fullt i stånd att upptaga täflan med hvilken
som helst armé i Europa. Kuropatkin var mannen, som
kunde och skulle föra Ryssland till nya segrar och
er-öfringar. Den öfvertygelsen hade vunnit insteg såväl
hos storryskhetens målsmän i allmänhet som också hos
tsaren, hvars förtroende krigsministern därför åtnjöt i vid
utsträckning äfven på andra områden än de rent militära.
Under den tidigaste perioden af Nikolai II:s regering
var det minnet af hans »oförglöm melige fader», ett
uttryck han jämt bar på tungan, som sannolikt i de flesta
fall bestämde hans beslut och handlingar. Kunde i fråga
om ett eller annat förslag hans faders åsikt åberopas,
eller honom bibringas tron att han handlade i
öfverens-stämmelse med denne faders vilja och politik, så var
hans beslut i regeln gifvet och gick i önskad riktning.
Senare refererade han nog också tidt och ofta till den
oförglöm melige, men på samma gång hade äfven hans
eget själfförtroende vuxit så starkt, att han ofta förväxlade
sina egna, af andra inspirerade åsikter med sin aflidne
faders.
Ty mera egna än så voro hans åsikter i regeln icke
och att döma af allt, som med antaglig visshet blifvit
kändt om Nikolai 11, äro de knappast mera egna i dag
som är. Han hade snart hunnit så långt i själftillräcklighet,
att hans rådgifvare i allmänhet icke kunde uppnå önskade
resultat genom att direkt söka förmå honom till beslut och
åtgärder de i ett eller annat afseende ansågo nödvändiga,
utan måste suggerera honom att själf framställa sådana
förslag de åsyftade att få genomförda. Hans nästan
sjukliga föreställning om sin egen maktfullkomlighet gjorde
honom högeligen misstrogen i fråga om direkta råd,
hvil-kas fulla innebörd han mer eller mindre medvetet kånde
sig oförmögen att bedöma, men på samma gång också i hög
grad mottaglig för idéer, så skickligt framställda, att han
kunde tro dem hafva upprunnit hos sig själf. Och så
snart denna punkt nåtts, mötte det lika ringa svårighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
