Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förryskningspolitikens utveckling i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gillande på högsta ort, utan fastställdes i stället den 12
juli 1901, efter inhämtadt utlåtande af en
»specialkonferens», i hufvudsak oföråndradt det ryska
värnepliktslag-förslaget af 1899. Och senaten promulgerade det nya
påbudet med öfverväldigande majoritet, ehuru dess eget
språkrör inom pressen ånnu blott någon vecka tidigare
såsom groft förolämpande stämplat allmänhetens
antagande» att senaten komme att utan vidare åtlyda en
befallning att promulgera. För att såvidt möjligt bevara
skenet aflät senaten dock samma dag promulgeringen
skedde en hemställan till monarken, men i sådan ton
och form, att den ingalunda kunde betraktas såsom en
protest. Däri omnämndes visst den oro, som af påbudet
väckts bland befolkningen i Finland, men i sammanhang
därmed ordades om folkets kännedom om monarkens
välvilja och därpå fotade öfvertygelse, att landets
grundlagar äfven framgent komme att bli respekterade.
Aktstycket utmynnade i en i sväfvande fraser inlindad
anhållan om något ord från tronens höjd, afsedt att lugna
folket. Och till yttermera visso bifogade generalguvernören
ett utlåtande af innehåll, att alls ingen oro existerade i
Finland, trots några »separatistiska agitatorers» försök att
uppvigla folket, som tvärtom vore uppfylldt af tacksamhet
för majestätets nådiga afsikter. Senatens hemställan
föranledde själlfallet icke till någon åtgärd, men den
minori-. tet af fyra ledamöter, som motsatt sig promulgationen
och inlämnat ansökningar om afsked, entledigades.
De bufvudsakliga afvikelserna från förslaget af 1899
i den sålunda utfärdade värnepliktsförordningen utgjordes
af stipulerandet af treårig tjänstetid liksom förut, af
stadgandet att antalet årligen till tjänst inkallade skulle
bestämmas af monarken och af bortlämnandet af
bestämningen att förkortad tjänstetid på grund af högre bildning
endast skulle inträda för dem, som äfven ägde kunskap
i ryska språket. Annars var förordningen i allt väsentligt
lik det till landtdagens utlåtande två år tidigare öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
