Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingen i Finland under 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endera valts till landtdagsmän, eller ägde själfskrifven
rätt alt inom det första ståndet företräda sina ätter, att
den om möjligt ville undvika direkta konflikter med
representationen, men uppträdde så vacklande och obe«
slutsamt, att dess åtgöranden långt mera verkade såsom
bevis för medvetande om egen svaghet än för ärlig vilja
att återgå till laglighet.
Enligt landtdagsordningen, som var grundlag, ägde
regeringen icke rätt att afhålla från utöfvande af
landt-dagsmannaskap hvarken dem, som representerade sina
adliga ätter, eller valda representanter af andra stånd.
Upprätthållande af landsförvisningsdekreten mot utvisade,
som föllo inom den ena eller andra af dessa kategorier,
måste därför omedelbart framkalla en konflikt, i hvilken
icke ens de suometarianska regeringsanhängarna skulle
kunna ställa sig solidariska med regeringen, utan att
ohjälpligt tillspillogifva det inflytande de ännu ägde öfver
en del af folket. Detta insåg man till fullo på
regerings-håll och sökte i god tid komma ur det dilemma, hvari
man befann sig, genom att underrätta de landsförvisade
om att de, utan att ingifva någon nådeansökan såsom
man tidigare fordrat, endast behöfde hos
generalguvernören »anmäla» sin åstundan att återvända till
fosterlandet, för att tillstånd att så göra skulle meddelas. Och
då icke ens denna förenklade procedur frestade någon
att falla till föga, meddelades de landsförvisade i Stockholm
om någon tid, att generalguvernören numera vore villig
att låta sig nöja med endast en enkel anhållan om pass
för återresa till Finland.
Bland dem meddelandet gällde var man emellertid
utan tvekan ense om att regeringen, som genom
landsförvisningarna tillfogat landets rättsordning en svår kränk*
ning, själf borde laga initiativ till dess återupprättande
genom att upphäfva förvisningarna. Och därtill såg sig
regeringen slutligen tvungen, men gjorde sin kapitulation
möjligast snäf genom att bevilja tillstånd att återvända
endast åt dem, som voro hufvudmän för sina ätter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
