Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingen i Ryssland under åren närmast före revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
religionsfrihet än det ryska skatteväsendet, är det skäl
att i korthet jämföra det kejserliga löftet härom med
de kejserliga handlingarna.
»Sedan Nikolai II utfärdade sitt manifest har han
gjort ingenting för, men rätt mycket emot
religionsfriheten. Judarna ha blifvit grymmare förföljda och
i större utsträckning än någonsin före uttalandet af
hans välkomna ord. Kejsarens farbroder, Sergei, som
är generalguvernör i Moskva, har gjort det till ett
slags sport att uppleta judarna och förjaga dem från
staden. Antisemiter, som gä ännu längre, äro säkra
om straiflöshet och skulle finna mänga efterföljare,
om detta tidsfördrif i mindre grad stötte Förenta
Staternas folk. Judiska fältskärer och läkare ha i
mängd hopsamlats och skickats att möta fara och
död i den yttersta östern. Romerska katoliker störas
oupphörligt i sina förehafvanden, såras i sina religiösa
känslor och tvingas så godt som med våld in i
ortodoxin genom föreskrifter ovärdiga en kristen regering.
Att tillhöra den armeniska kyrkan är liktydigt med
att vara stämplad med ett Kainsmärke och det är
ibland värre att vara en rysk sekterist, än att tillbedja
afgudar eller att förgifta sin nästa.
»Intet tvifvel kan råda om kejsarens eget ingripande
för att hindra sina undersåtar att tjäna Gud på deras
eget sätt, ty det var personligt, kraftigt och direkt.
När helst de ansvariga ministrarna eller existerande
institutioner voro hugade att lösa lagens grepp på
individernas samveten, utgjorde tsarens veto ett
oöfver-stigligt hinder. Exemplen äro talrika. Följande är
upplysande. Då stadgandena om religiösa förbrytelser
voro under diskussion, yrkade en minoritet inom
riksrådet oföränderligt på tolerans, men i hvarje punkt
anslöt sig Hans Majestät till majoriteten. En gång,
endast en, röstade majoriteten för en förnuftig och
human paragraf och då upphäfde kejsaren utan tvekan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
