Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska revolutionen och dess resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
citerade uppropet nog tolkas såsom ett bevis för att
militären icke längre utgjorde ett pålitligt stöd för
själfhär-skaremakten. Ingen visste väl i hvilken utsträckning
armén blifvit smittad af den allmänna stämningen, men
de flesta togo sina förhoppningar för verklighet och kände
sig öfvertygade om att vid ett eventuellt revolutionsutbrott
föga eller intet vore att befara af militären.
Till stegringen af samhällets förhoppningar bidrog
äfven den ständigt skiftande hållning regeringen och
myndigheterna intogo, i det de den ena dagen tilläto det de
den nästa med häktningar och andra våldsmedel
förhindrade. Regeringen var tydligen villrådig om hvilken kurs
den skulle inslå och detta verkade snart nog, att
allmänheten totalt satte sig öfver både polisens och andra
myndigheters förhållningsregler och förbud. Och
myndigheterna icke blott föllo undan i en mängd fall, utan sökte
äfven rätt ofta förekomma konflikter genom att själfva
lossa på de tidigare så stramt åtdragna banden.
I S:t Petersburg såg sig den för sitt hänsynslösa
reaktionära nit bekante stadsprefekten Trepoff föranlåten att,
för att lugna studenterna, bland hvilka jäsningen som
alltid var utomordentligt stark, tillåta dem att samlas till
möten. Det första inleddes med sönderrifvande af tsarens
porträtt och utmynnade i en strejk, som inom kort
utbredde sig icke blott till en del lycéer och konservatorier,
utan äfven till några andliga seminarier. Men det oaktadt
fortsattes försöken att lugna stämningen af Trepoff, på
hvars tillskyndan i början af september utfärdades en
»temporär förordning», som återställde universitetens
tidigare uppbäfda och såsom politiskt farlig ansedda
autonomi.
Universitetsungdomens frihet att hålla
sammankomster, hvilka såsom antydts omedelbart antogo en
revolutionärt politisk prägel, föranledde olika medborgerliga
sammanslutningar att icke blott yrka rätt att likaledes
hålla möten, utan äfven att regeringen måtte ställa nödiga
lokaler för sådana till förfogande. Och då de af polisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
