Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolutionens följder i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:t Petersburg offentliggjordes omedelbart och i mån som
dessa tydligare gåfvo vid handen, att revolutionen i
Ryssland åtminstone för tiden var stadd på återtåg, insåg
man ock allt allmännare att de konstitutionellas sträfvan
att få en landtdag sammankallad innebar den under
rådande omständigheter enda möjliga lösningen. Men långt
ifrån att lugna arbetarepartiet, retade dem tvärtom
utbredningen af denna öfvertygelse till allt skarpare
opposition mot öfriga samhällsklasser och till allt längre
gående öfvergrepp. De konstitutionellas
lillkännagifvan-den förklarades vara osanna och offentliggörandet af dem
förhindrades i så stor utsträckning sig göra lät, medan
andra meddelanden om läget i Ryssland, de flesta af rent
fantastiskt innehåll, spriddes såväl i Helsingfors som
öfver-allt på landsbygden genom järnvägstelegrafen, hvilken
befann sig i arbetarnas händer. Under några dagar satt
det socialistiska arbetarepartiet i själfva verket inne med
makten och dess ledare brukade den för att på olika
sätt söka drifva det öfriga samhället att ansluta sig till
den revolutionära ståndpunkt de själfva intagit.
Enligt dem borde och finge intet annat än en
konstituerande församling komma i fråga och tills en sådan
blefve vald och i tillfälle att taga ledningen om händer,
borde, sedan den suometarianska senaten tvingats att afgå,
en provisorisk regering tillsättas. Kandidater för en sådan
regering utsågos till och med på ett af de talrika
folkmöten, som under dessa dagar ägde rum, och listan på
dessa kandidater för senatorstaburetterna öfverlämnades
till generalguvernören, som märkligt nog inlät sig på
underhandlingar och öfverläggningar åfven med de
oförtäckt revolutionäras ombud.
I detta som i särskilda andra afseenden föreföll furst
Obolenskys hållning under dessa dagar tämligen
tvetydig. Gentemot de konstitutionella visade han sig visst
i så måtto lojal, att han hos monarken understödde deras
framställning om sammankallande af landtdag och
ut-lofvande af en representationsreform. Men samtidigt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
