Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolutionens följder i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingripa. Och pä arbetarehåll hystes alldeles enahanda
farhågor beträffande de konstitutionella, om hvilka det
berättades, att de låtit utdela vapen och ammunition åt
studentgardet för att möjliggöra ett angrepp på arbetarna.
Allehanda lösa rykten flögo om hvarandra och vunno
under den på alla håll rådande nervositeten mera eller
mindre allmän tilltro, särskildt ett, som visste förmäla
att de röda följande dag ämnade söka hindra
promut-geringen af manifestet.
Ryktet visade sig lika grundlöst som en mängd andra
under dessa dagar uppkomna och kolporterade.
Arbetarna insågo att makten glidit dem ur händerna och
gjorde intet försök att hindra manifestets promulgering,
ehuru de samtidigt som denna försiggick inom
senatshuset ställde upp sitt röda garde till slutmönstring på
torget där utanför. Tal af den mest revolutionärt
hetsiga innebörd höllos visst af åtskilliga ledare, men det
var allt. Efter en paradmarsch genom några af de
förnämsta gatorna, stannade de till flera tusen man
uppgående röda trupperna på ett annat torg, där deras
befäl-hafvare förklarade strejken afslutad och hemförlofvade
sitt folk. Men senare samma dag beslöts att det röda
gardet icke skulle upplösas, utan bibehålla sin
organisation och vara redo att när helst så behöfdes samlas på
nytt. Att döma af senare inträffade händelser voro de
anarkistiskt revolutionära elementen bland arbetarna mest
intresserade af detta beslut, men ännu läto de icke sina
längst gående afsikter framskymta.
Den i grunden revolutionära, om också icke
våldsamma rörelse, som kulminerat i storstrejken, hade till
synes nått sitt mål. Tsarregeringen hade gifvit vika för
påtryckningen och gått in på att åtminstone för tiden
återställa laglighetstillståndet. Allmännast antog man med
den optimism, som alltid gjort sig gällande i Finland vid
bedömandet af landets förhållande till tsarväldet, att
själf-härskaremaktens reträtt vore definitiv. De voro icke
många, som hyste tvifvel om, att den åvägabragta upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
