Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återupptagandet af den aggressiva förryskningspolitiken i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr Stolypin med förklaringen att fredstraktaten af 1809
i Fredrikshamn vore den enda akt, som bestämde Finlands
förhållande till Ryssland och ställning inom det ryska
riket, och därtill fogade han ett löfte om att snarligen
fylla den lucka, som förefanns i den ryska lagstiftningen,
i det intet stadgande existerade om huru förfaras skulle
vid stiftandet af lagar, som på en gång berörde såväl
Finlands som Rysslands intressen, af s. k. rikslagar.
Länge dröjde det icke heller förrän tsaren i enlighet
med denna Stolypins hotelse skred till handling i fråga
om Finland. Redan under föregående år hade den
ryska ministerkonseljen tagit sig anledning uttala, att den
finska ministerslatssekreteraren icke borde äga befogenhet
att ensam afgöra hvilka ärenden han kunde direkt
förelägga monarken och rörande hvilka han först borde
inhämta vederbörande ryska ministers åsikt. Nu visade
sig i hvilket syfte detta uttalande gjorts, då den 2 juni
(1908) ett kejserligt förfogande utfärdades, enligt hvilket
generalguvernören i Finland ålades att därefter, på samma
gång han till ministerstatssekreteraren öfversänder
handlingarna i ärenden att föredragas för monarken, öfverstyra
enahanda handlingar äfven till ministerrådet. Detta skulle
så afgöra huruvida frågorna äfven berörde kejsaredömets
intressen och i sådan händelse afgifva ett utlåtande,
hvilket vid föredragning för monarken äfvenledes skulle
honom föreläggas.
Därmed var det första steget taget mot uppfyllande
af Stolypins löfte om en förändring af tsarregeringens
förhållande till Finland. Framgent komme monarken enligt
det utfärdade förfogandet i själfva verket icke att enligt
konstitutionen styra Finland med biträde af finska
råd-gifvare, utan i de viktigaste stycken på grund af de ryska
ministrarnas utlåtanden, hvarigenom själffallet såväl
ministerstatssekreterarens som generalguvernörens och den
finska senatens ställning väsentligen förändrades.
Inskjutandet af ministerrådet såsom en ny och afgörande instans
i behandlingen af alla frågor utgjorde i grunden en stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
