Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRÅN URSKOGEN - Alexander Taivalmaas spanska kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i skogen och våra hästar voro i stånd att
föra oss till den första byn på en timme.
Yi funno ganska riktigt Alexander Taival-
maa hos den betecknade krögaren. Hans an-
sikte uttryckte skamflathet så tydligt det öfver-
hufvud kunde uttrycka något, då vi redo upp
och ertappade honom med flickan tätt bredvid
sig på en bänk utanför dörren.
Hon var värkligen så vacker som knappast
andra än spanska kreolskor äro det, så länge
de äro helt unga. Biåsvart hår, mörkbruna
ögon, silkeslent skinn i ljus bronsfärg och en
grann figur, hvilken ännu icke blifvit för
yppig, bildade ett helt, som nog kunnat för-
vrida andra hjärnor än Härmä-reservistens.
Yi bundo hästarna vid korral’en, slogo
oss ned och anhöllo om ett par glas guaro.
Då flickan hämtat dem, satte hon sig igen
möjligast nära intill Alexander, som såg tafatt
och belåten ut, men icke yttrade ett ord.
Hans belåtenhet tycktes icke ens lida nå-
gon minskning när vi började språka med hans
sköna, som alls inte var ovillig att prata med
oss, men litet emellan kastade de mest brän-
nande förtjusta blickar på sin stumma be-
undrare.
Hon hette Chepita, berättade hon, var ader-
ton år gammal och hade nog haft mera än
en novio förut, men aldrig någon hon brytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
