Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tillräckliga för att skaffa en tillfälle att
se åtskilligt — och till och med de kunna i
många fall undvaras, blott man har goda ben
och vilja att använda dem.
Ett sålunda tillgängligt nöje, som särskildt
anslog mig, utgjordes af trafkörningarna i
"Washington parken, vid sydligaste ändan af
staden. Dit begaf jag mig så ofta jag kunde
under kappkörningssäsongen, vanligen per spår-
vagn, ty jag bodde på nordsidan, ett halft dussin
mil eller så från trafbanan. Men någon gång
också till fots, ty fem cents äro i alla fall lika
med en tjugufempennisslant, och en sådan
kan ibland tyckas ett rätt betydande mynt.
Det var där jag råkade sammanträffa med
öfversten. Den dagen hade jag tillåtit mig
lyxen af en spårvagnsbiljett, men hade ångrat
mitt slöseri, innan jag hunnit längre än halfva
vägen ut till banan. Ty spårvägen ledde under
en lång sträcka genom de förnäma kvarteren
på sydsidan, där så godt som uteslutande rika
Chicagobor slagit upp sina bopålar. Och att
de äro rika med besked, därom är det omöj-
ligt att hysa några tvifvel ens om man blott
ser den yttre utstyrseln af deras hus. I otro-
ligt många fall är visst denna yttre utstyrsel
sådan att man icke rätt vet om det är egaren
eller arkitekten man hälst ville se såsom före-
mål för en lynchning. Men ofta har man dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
