Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållet på att snoka npp sådana intriger och
lefver rätt bra ändå till.
Mera än två dollars egde jag inte för till-
fället, så att jag riskerade både en fotvandring
tillbaka till mitt kvarter — den skrämde mig
dock inte mycket — och en troligen väl ma-
ger diet under åtminstone några dagar. Men
å andra sidan kunde mitt kontanta kapital i
intet fall räcka länge, medan en tiodubbling
däraf skulle gifva mig åtskilligt mera råd- och
andrum. Frästelsen blef öfvermäktig, medan
jag inom ett par sekunder tänkte igenom allt
detta. Jag räckte sedeln åt öfversten, ärligt
upplysande honom om att det var allt jag egde.
— Yärkligen? sade han med ett helt soligt
leende. — Då vinna vi säkert. Sådant kurage
blir aldrig utan belöning.
Spelare-vidskepelsen gjorde honom synbar-
ligen fullt öfvertygad om att resultatet skulle
blifva lyckligt, medan jag däremot erfor en under-
lig, sjunkande känsla i trakten af maggropen, då
jag såg honom styra fjäten mot närmaste vad-
mäklarestånd. Samma känsla fortfor oafbrutet
under de tvänne första täflingarna, hvilka bägge
vunnos af favoriterna, d. v. s. de hästar såväl
publiken som vadmäklarne på förhand utpekat
såsom segrare.
Men då föremålet för vår spekulation, som
naturligtvis icke var favorit, kördes ut ur sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
