Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - Öfverste Beckridge och hans gorilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven om de andra betingelserna kunna något
så när uppfyllas.
Den första tiden uppehöll jag mig i Colo-
rado, i själfva hjärtat af den trakt, där guld-
febern rasade hetast, tills jag kände mig täm-
ligen öfvertygad om att min tur beträffande
guldgrufvor ännu icke kommit. Då beslöt jag
vända västern ryggen och begifva mig tillbaka
till de mera civiliserade trakterna österut. Men
just då såg det ut som om lyckan, min lycka,
funderat på att vända sig.
Det blef ju icke någon guldgrufva af den
gången häller, men nära var det i alla fall.
Och därför bestämde jag mig för att dröja
något längre där ute i vildmarkerna, där lif-
vet så mycket påminner om hasardspel, att
ingen kan värja sig mot tanken att det kanske
blir hans tur härnäst.
Det läger — såsom de nyaste grufstäderna
benämnas — där min tur så när kommit,
öfvergaf jag dock genast. Blixten slår aldrig
två gånger ned på samma ställe, säger man,
och lika litet skäl har man att vänta ett andra
sammanträffande med lyckan på samma punkt,
där den en gång snuddat en förbi. Så bjuder
åtminstone en af de oskrifna lagarna rörande
spel och tur, och de gälla minst lika mycket
som alla andra lagar tillhopa i guldgräfvar-
lägren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
