Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - Öfverste Beckridge och hans gorilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vanligt med en lång cigar mellan läp-
parna, var öfverste Beckridge.
— Eått tag på en god claim? frågade jag
ögonblicket därpå i det jag slog honom på
axeln.
— Halloh! ni är då ungefär den sista
människa jag skulle väntat att råka här. Hvad
har ni att göra i de här trakterna? frågade
öfversten tillbaka och skakade hand på det
hjärtligaste.
— Ingenting, för att säga hela sanningen
med ens. Har gjort en liten tur västerut för
att se om här vore något att göra.
— Ja, ja! — guldmässlingen är det lika
svårt att undgå som den andra, gäckades öf-
versten. — Man tänker aldrig på huru ytterst
små chancerna äro — inte förrän man blifvit
behörigen bränd.
— Än ni själf? Inte är det väl häller
bara för att andas bärgsluft ni är här?
— Ingalunda. Chicagoluft är god nog för
mig, så tjock den än är, om inte tiderna vore
så eländigt dåliga. Där var platt ingenting
att göra och så begaf jag mig västerut.
— Bara tidsfördrif således, den här ut-
flykten?
Åhnej! nytta och nöje i förening. Ehuru
nöjet härvidlag uppriktigt sagdt är fan så
måttligt och utsikterna till nytta åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
