Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - När Erik Käykkä sprängde banken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kunna vi ju göra, jakade öfversten
— och. kanske till och med ha litet roligt
med karlen. Sådana herrar bruka vanligen
alltid låta gröngölingar först vinna ett par
gånger för att reta deras aptit.
Han tog fram nr sin plånbok en sedel på
en dollar och en annan på femtio, båda gröna
och båda af samma format, såsom alla sedlar
i Förenta Staterna, kramade ihop dem till små
bollar och räckte dem åt mig.
— Här jag blinkar med vänstra ögat sät-
ter ni ut endollar-sedeln, sade han. — Den
förlorar ni säkert. Han vågar inte låta er
vinna, då han inte vet huru stor insats ni
gör. Men om han är af den rätta sorten blin-
kar jag snart en gång till och då sätter ni
ut den andra. Stick dem i byxfickan, men
håll noga reda på dem, eller kan det hända
att det blir han, som får roligt.
Jag höll endollar bollen i handen och han-
den i fickan. Vi stodo en stund och sågo på
spelet vid de andra borden och gingo så fram.
till monte-bankören, som tycktes finna det
svårt att förmå någon till allvarsamt spel,
ehuru åtskilliga af sällskapet stodo omkring
honom samt då och då riskerade en eller an-
nan dollar.
— Ett litet parti, gentlemen? frågade han
då vi sällade oss till de öfriga. Och då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
