Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - När Erik Käykkä sprängde banken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monte-bankören gaf den gröna bollen en
lång, misstänksam blick och mig en annan,
slog ut de tre korten för att visa dem, ploc-
kade upp dem i den ordning de lågo och
kastade ut dem igen med sådan blixtsnabb
fingerfärdighet, att jag inte hade en aning om
hvar kungen låg.
— Nu vänder jag upp endast det kort ni
gissar på, sade han. — Det är min chance
att ni inte vidare än första gången kan hålla
reda på mera än ett kort.
Jag vände upp damen. Och sade att det
gått alldeles som jag väntat. Men han för-
säkrade småleende att det icke var annat än
en slump, vecklade upp sedeln, stack den i
fickan och började på nytt med alla korten
uppslagna. Två gånger såg jag igen tydligt
hvar han lät kungen falla, men först tredje
gången blinkade öfversten.
I)å drog jag ändå långsammare än förut
den andra pappersbollen ur fickan, lade den
efter mycken tvekan på bordet och förklarade
att ingenting skulle kunna förmå mig att för-
söka en tredje gång.
Han lät mig alldeles tydligt se hvar kun-
gen föll och smålog helt vänligt ännu då jag
vände den med rätsidan uppåt. Men då jag
vecklade upp min sedel, så att han såg siffran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
