Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andre, som är Anttilas son, följer ef-
ter utan att svara något på anmärkningen,
mot tvärs riktighet där ja noga taget icke
häller fins något att invända. Honom är det
för öfrigt fullständigt likgiltigt hvar de finna
tak öfver hufvudet, ja, i det närmaste likgil-
tigt om de finna något tak alls. Så ytterligt
utled är han redan på Amerika, ehuru det icke
är mera än ett par månader sedan han an-
lände dit med den fribiljett hans far skickat
honom.
Fadren däremot — Thomas Anttila — hade
redan i två år arbetat i guldlandet. Men han
hade icke lyckats spara ihop mera än jämt
och nätt tillräckligt till en biljett för sonen,
livilken han lämnat så godt som vind för våg,
då han själf reste hemifrån. Och nu hade de
dåliga tiderna kommit också i Amerika!
Sonen hade knappast hunnit ut till Nebraska,
där Thomas Anttila arbetade, innan arbetet
tagit slut. Bolaget, som tagit itu med ett
stort öfvervattningsföretag där borta, hade gått
öfverända. Och därmed hade naturligtvis alla
förhoppningar på en farm i den för odling
öppnade trakten likaledes ramlat. De hade
icke ens kunnat få ut sin fulla arbetslön, och
någon annan förtjänst i den näjden var det
omöjligt att tänka på, då en sådan mängd ar-
betare på en gång blifvit lediga. Det enda de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
