Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de blifvit kvitt ett obehagligt ansvar — det
vill säga, när Thomas Anttila efter många
invändningar lät förmå sig att ändtligen med-
dela dem sonens vansinniga beslut. Men då
voro de så mycket vänligare i stället, ty så
alldeles säkert var det sist och slutligen ändå
icke att sheriffen utan vidare skulle tagit hand
om den öfvergifna.
Det räckte därför icke häller länge innan
så många bidrag lämnats af de närvarande,
både till den lillas utrustning och till väg-
kosten, att de mera än väl kunde reda sig på
vandringen till Minnesota. Allt hvad David
själf behöfde göra var att förfärdiga en kälke
med så breda medar, att de icke skuro in i
snön samt med sido- och ryggstöd för Katie.
Eedan den andra dagen begaf han sig på
väg så fort solen gått upp, med kälkrepet bun-
det kring lifvet, så att han knappast alls kände
vikten af sin skyddsling och den rikliga mat-
säcken. Och Thomas Anttila följde med. Trots
alla invändningar rörande Eatie liade han in-
genting emot att hälst för några dagar slippa
brödbekymren. Och till Minnesota ville ju
också han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
