Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade stannat nära dörren och drog i
sin tur pipan betänksamt ur fickan, knackade
ur den mot insidan af vänstra handen och
blåste ett tag genom munstycket för att öfver-
tyga sig om att den var klar. Men innan han
hann längre afbröts han af kocken, som icke
tagit sina ögon från det sofvande barnet.
— Nå, riktigt slug kan du väl inte heller
vara, förmodade han, — efter du inte ens har
förstånd att hämta henne in i värmen.
— Då ingen bjudit oss in — — — —
började David och stack pipan tillbaka. Men
resten gick förlorad för kocken, som utan vi-
dare lyfte upp hela kälken och bar den in i
huset, tätt följd af David, som ännu hade kälk-
repet kring lifvet.
Ahhå! du barnstackare, hvad du har för
en far! mumlade kocken, medan han löste upp
byltet, hvars kärna bildades af den lilla, och
så varsamt bar henne till den närmaste bäd-
den, att hon icke ens vaknade.
Det blef för mycket för David, där han
höll på med att frigöra sig från kälkrepet.
— Jag är inte hennes far, förklarade han
sträft. — Hon hittades i en koja, där hennes
mor låg död, och jag tog henne med.
— Hvar? frågade kocken, med en hel värld
af tvifvel sammanprässad i det ena, korta ordet.
— I Dakota.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
