Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra i lufven för hennes skull. Och hon
var lika god vän med dem alla, utom att hon
alltid, då ett eller annat gick henne emot, tog
sin tillflykt till David och annars oftast höll
sig till Kalle Lehtinen. Han hade en obegriplig
förmåga att roa och underhålla henne och trött-
nade aldrig på att uppfinna nya lekar.
Hvad det led på vintern begvnte David
Anttila allt eftertryckligare tänka på hvad han
väl skulle taga sig till då skogshygget tog
slut. Att arbeta på dagspenning dög icke, då
man aldrig visste huru länge sådant arbete
räckte och han dessutom ej kunde börja släpa
Katie med sig kring världen. Och årsdrängar
höll ingen i det här landet, hade han hört.
Om han hälst kunde bli torpare, men han
visste inte om de ens hade torp.
Till sist beslöt han att tala med Korhonen
om saken. Han var en klok karl och hade
nog reda på allt, som var nödvändigt att veta
om Amerika.
— Torpare? upprepade förmannen, då Da-
vid framställde sin fråga. — Inte har jag hört
om torpare i Amerika. Och bättre vore det ju
också att börja på egen jord än på andras.
Stockbolagen sälja alltid marken billigt då sko-
gen är huggen och duglig åkerjord fins här
nog hvar som hälst, bara man orkar få den
under bruk. Men kanske vi kunde hjälpa litet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
