Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - David Anttilas öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är det därför du vill skänka bort den
ät en karl, som du alls inte känner?
— Åt henne, rättade David. — Här kan
hustrun ju ega hvad som häl st, utan att man-
nen kommer åt det.
— Och hvad blir det af dig?
— Jag kan väl arbeta. — Kanske orkar
jag ännu reda en annan gård åt mig. Ledigt
land fins det ju nog.
Lehtinen såg både bekymrad och häpen ut.
Det här var ju minst lika galet som då David
släpade det främmande barnet med sig på
kälke från Dakota. Men bakom galenskapen
anade han dunkelt något, som gjorde honom
stum.
— Försök inte att hålla honom tillbaka,
sade hans hustru, sedan han lättat sitt hjärta
för henne. — Du är nog en bra karl, Charles,
men Dave är en bland tusen. Det är det enda
han kan göra.
— Och så började hon gråta.
Det begrep Charles Lehtinen icke häller
riktigt, men han hyste alltför stark tillit till
sin hustrus djupare visdom att icke göra som
hon rådde. Nästa morgon gick han tidigt
öfver till Anttila, sorgsen visst öfver den gång
händelserna tagit, men utan lust till vidare
invändningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
