Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I societeten. En Helsingfors-berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Löjtnant Kraus? sade statsrådet
frågande. — Hvar har han tjänat?
— Vid Irkutska regementet, upplyste
öf-verstlöjtnant Sölverblaad torrt, innan värden
hann besvara frågan.
Öfverstlöjtnanten var själf gardesofficer och
kunde därför naturligtvis inte hjälpa att hans
tonfall gaf en smula uttryck åt medvetandet
af skilnaden. Inte för att han var oresonligt
högmodig, alls inte, men helt och hållet kunde
han ändå inte förkväfva gardesmed vetandet,
som drog en bestämd gräns mellan honom och
hans gelikar å ena sidan samt den öfriga
mänskligheten å den andra.
Statsrådet, som var värdens för aftonen
chef och onekligen den mest tongifvande bland,
gästerna, förstod godt skiftningen i
öfverstlöjt-nantens tonfall. Ingen hade finare väderkorn
för sådant än han, och därför var också hans
ton betydligt mindre intresserad, då han med
en viss nonchalans tilläde:
— Han måtte inte tjänat länge, då han
inte kommit högre än till löjtnant? —
— Det är långsam befordran i armén,
anmärkte öfverstlöjtnanten. — Men för resten
lär löjtnant Kraus värkligen inte ha tjänat
längre än till fänrik, ehuru han fick
underlöjtnants afsked och nu naturligtvis tituleras
löjtnant. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>