Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom ihåg hvad jag sagt om polisen!
Om ni gör minsta försök att bråka vidare,
anmäler jag er ögonblickligt.
Mari knyckte sturskt på nacken, där hon
gick nedåt trappan, utan att svara ett ord.
Men då hon kom ut på gatan, trängde sig hela
tröstlösheten af situationen med ens så häftigt
på henne, att hon brast i gråt.
Hon hade ju ingen att vända sig till och
kunde inte ens räkna på annat tak öfver
huf-vudet för natten än hos en eller annan af de
få kvinliga bekantskaper hon hade i
Helsingfors, ty »madamen», hos hvilken hon bott de
två sista veckorna, hade rentaf kört ut henne,
då hon inte kunde betala för sig. Men om
hon också kunde få en sofplats, var det värre
med kvällsvarden, som tillika skulle göra tjänst
för den middag hon inte ätit, — och i morgon
skulle det vara lika igen.
Hon gret bittert en stund, men småningom
fick en sådan slö likgiltighet makt med henne,
att tårarna upphörde att rinna och alla andra
tankar utträngdes af den på nattkvarter. Hon
stannade ett ögonblick vid gathörnet och
torkade sina Ögon med näsdukssnibben, men innan
hon ännu beslutat hos hvem hon skulle klappa
på för natten, stannade en yngre man, som
kom gående längs Esplanadgatan, framför henne
och betraktade henne ett ögonblick för att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>