Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville regna, så vi inte behöfde hjälpa honom
att föra bud med sin scharabang!
Baronen försäkrade skrattande att ingen
annan än hon kunde rädda situationen genom
att bjuda »ett så charmant sällskap» att
ingen fäste sig vid hvarken löjtnantens ekipage
eller dess egare.
Däri lyckades hon också så väl, att
löjtnant Kraus, då han nästa eftermiddag körde
upp till deras dörr, genom det öppna
förmaks-fönstret hörde de väntandes glammande röster,
hvilka kommo honom att småle belåtet åt de
lofvande utsikterna för en lyckad utfärd.
Char-å-banc’en var elegant och hästarna,
ett par starkt byggda, ovanligt jämna fuxar,
passade väl till åkdonet. Men löjtnanten, som
själf körde, passade så mycket mindre till det
hela, trots det sportmässiga utseende han
gif-vit sig förmedels en grå och brunrutig
kostym — »engelsk» hade hans
Petersburger-skräddare kallat den — ett par värkligt
engelska, röda körhandskar och en sirlig
stångpiska samt en halmhatt med bredt band i
samma färger som kostymen. Han hade sin
skräddares ord för den korrekta
sammansättningen af utstyrseln och var därför inte
medveten om den totaleffekt han åstadkom —
lyckligt nog, ty annars hade han omöjligt kunnat
tillskrifva sina gästers synbara munterhet en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
