- Project Runeberg -  I societeten. En Helsingfors-berättelse. Några landsmän jag träffat /
179

(1895) [MARC] Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de fåtaliga passagerarne begynte ångra sin
resa.

Så stannade vårt tåg vid en liten station
i skogstrakten, där lokomotivet skulle taga
vatten, och jag gick ut för att röra på mig
en smula och kasta en blick på omgifningarna.
Det blef en öfverraskning.

Utsikten öfver den blanka sjön, omgifven
af odlingar, mellan hvilka skogen där och hvar
sträckte sig ända ned till vattnet, var så täck
och gården där midtöfver, med byggnader
påminnande om alt utom Amerika, så hemtreflig,
att jag frågade stationschefen hvem den
tillhörde.

— The judge.

— Judge hvem?

— Ja, hans namn kan ingen kristen
människa hålla reda på, men annars kallas han
Finn-Mike.

Det var fullt tillräckligt för att klargöra
de obestämda hågkomster gårdens väl timrade
uthusbyggnader väckt, men dem boningshusets
villastil i någon mån blandat bort.

— Fins här något hotell?

— Inte något egentligt hotell, men
postmästaren har ett rum, som han brukar upplåta
åt resande.

Nästa minut var min nattsäck utlyftad ur
kupén, ett ögonblick innan tåget ångade vidare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zksoc/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free