Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att höra åt om och på hvad vilkor hau kunde
bli egare till den jordbit han åstundade —
mest troligen för det trakten däromkring var
så hemmalik, att man med en smula
inbillning kunde tro sig midt inne i Finland.
På kontoret skrattade man åt den förryckta
idén att börja jordbruk minst ett par dussin
mil från närmaste plats, där man kunde köpa
eller sälja något. Men just därför var man
också villig att sälja jorden så billigt, att
Yi-rolan Mikko — såsom han hetat i Yiitasaari
— genast gjorde kontrakt om trehundra acres,
eller jämt dubbelt så mycket han först tänkt
sig. Alt till stor gamman för de amerikanska
kontoristerna, som tyckte det var ett präktigt
skämt att sälja för goda dollars jord i en
stig-lös ödemark och därför kände sig öfvertygade
om att köparen var inte så litet vriden.
Mikko lät dem skratta bäst de gitte. Han
hade följt med stockarna genom bäcken och
ån ut till floden, hvilken längre fram flöt
genom en trakt, där man som bäst bygde
järnväg. Det var visst en lång resa, men han
visste att vintern hvarje år skulle bygga
honom en präktig väg ut till odlingsbygden, och
att vägen var lång och krokig bekymrade
honom icke det minsta. Han hade tid och kunde
vänta. Förr eller senare måste så präktig jord
som den han sett i näjden af TJusitalo — så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
