Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
of Brancliipus, a faet about which some doubt bas been expressed in
recent times“. Förklaringen till dessa divergerande åsikter är helt
enkelt den, att djuren simma såväl på ena som andra sättet. Emellertid
får man vara en smula försiktig och ej döma efter simsättet hos
exemplar, som en längre tid hållits i akvarium, ty dessa äro kanske försvagade,
och under sådana förhållanden kan ej saken rätt bedömas, ty försvagade
individer simma ofta på ryggen. Ute i det fria däremot ser man så
gott som aldrig detta, som redan Lilljeborg påvisade. Jag har iakttagit
flera hundra exemplar, och alla simmade med ryggen uppåt, eller rättare
kroppen intog en något sned ställning med huvudet något högre än
stjärtspetsen. Så snart de vidröras i vattnet, draga de sig in i skalet, vilket
tillslutes; benens rörelser upphöra även, och djuren sjunka orörliga till
bottnen, där de bli liggande stilla längre eller kortare stund. De sjunka
ofta med ryggen före, emedan den är tyngst. Härpå beror också,
att man ibland, särskilt vid långsam och svag rörelse av antennerna,
såsom hos gamla akvarieexemplar, ser dem simma med ryggen nedåt,
ehuru detta ej är deras normala simställning. Av samma orsak stjälpa
de också vid normal ställning lätt över åt ena eller andra sidan, som
ovan nämndes.
Djuren höllos att börja med levande en tid i akvarium. Om
kvällarna lockades de av lampskenet och samlades då alltid i den av lampan
starkast belysta delen av kärlet. De voro då även livligare och
simmade omkring. Om dagen voro de mera stilla. Benen höllos ständigt
i jämn rörelse, även när djuren för övrigt sutto stilla. Det synes mig
sannolikt, att de jämte antennerna bidraga till lokomotionen, enär man
alltid finner dem i hastigare rörelse då djuret simmar. Lilljeborg1
säger, att “antennerna af 2:dra paret äro deras enda rörelseorganer“, och
Sars2 är av ungefär liknande åsikt: “Der kan ikke være nogen Tvivl
om, at Dyrets hovedsageligste Bevægelsesorganer er Aarerne. Det er
ved hurtigt gjentagne Slag til Siderne af disse Lemmers ydre Parti, at
Legemet bliver drevet igjennem Vandet, skjøndt ogsaa
Brancliialfødder-nes Svingninger tør til en vis Grad understøtte Bevægelsen“. Enligt
min mening bör det senare ytterligare understrykas. Att extremiteterna
kunna åstadkomma en ganska kraftig vattenström synes lätt, då djuren
hålla sig orörliga och respirera eller då de böka i bottenslammet efter
föda. Strömmen gör sig tydligt märkbar ännu på 5 à 6 centimeters
avstånd från djuret. Vidare veta vi, att hos många phyllopoder, t. ex.
Branchineeta och- Pohjartemia, äro benen de enda rörelseorganen.
Visserligen äro de hos dem av en något annan byggnad, men det är dock
uppenbart, att de även hos Limnaclia kraftigt bidraga till ställflyttningen
tack vare sina framåt konvexa, bakåt konkava ytor. Om man, såsom
1 Anf. uppsatsen p. 841.
9 Anf. arbetet p. 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
