Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryktade danske Junker Wolf. Vådeldarne fortfora sedan med lika eller ökad
väldaamhet. Åren 1537, 1540, 1505, 1560 och 1592 brunno hvaije gång
betydliga delar af sladen, men 1594 äter hela släden, dB äfven kyrkklockorna
sranlto, samt 1601 den s, k. Mätajän i delen och 1603 åter störsfa delen af
staden. 1614, en afton då konung Gustaf Adolf spisade qvällsvard i Åbo slott,
brast en plötslig videld ut, som lade hela slottet i aska* 1618 brann endast
en mindre del,, 1624 äter cn stadsdel och 1656 staden öster oin än, 1678 åter
nägra stadsdelar, 1679 flera gårdar, men 1081 på Trefaldighetssöndagen
Hof-rälten, rådhuset oeh skolan, livarvid tjndast akademien, bibliotheket oeli några
fa gärdar blefvn räddade. Mindre förstörande voro eldsvådorna på 1700talet;
tnan räknade likväl åtskilliga sädatiä, större oeh mindre, tills är 1775 153
gärdar på engtag afbrmrao. Den. sisia stora, för Äbo i alla afseeuden mest
härjande eldsvådan inträffade 1827, hvarom mera nedanfcire.
Det var icke nog att det sista kathoiska Åbo brann; är 1509 hade det
blifvit lönligeh öfverfallet oeh utplundrad! nattetid, af Danskame under Otto
Roll»; ärj 1521 hade dess isiste katholske biskop, den ädle och redlige Arvid
Knrck, jemte alla sina skatter och följeslagare, man kunde tilliigga: jemte
hela det gamla väldiga påfvodowet i Finland, gött till botten i, Qvarkens
vågor under flykten till Sverige — ett betydelsefullt slut! Lägger man. derlill
den härjande pesten år 1529, sa finner mam att medeltiden i Äbo tog en ända
med’ förskräckelse. Det nyare Åbo var, ehuru utvldgadt neli vetenskapligt
ryktbart, blott en eflerglans af det gamla. Reformationen borttog, jemte
bi-skopanies makt, en stor del af stadens betydelse; kolmngarnes
tillsatte’höf-dingar helierskade Åbo som en provinsstad, Tyskatne med deras rikedomar
utflyttade ock Gustaf l:s tian dels reglementen voro icke de mest uppmuntrande,
Lutherdomen hade predikats af Peter Särkilax; pfl S;t Henriks stot satt
sedan 1528 cn evangelisk biskop, Martin Sfcytte; sakristanen Laurentius
C ann ti hade hållit den första svenska messa i Åbo domkyrka; slutligen 1654
delades stiftet, och ehuru det sedan återförenades, för att åter delas, var dock
spiran tagen från det gamla, biskopssätet, och hufvudstad blef Åbo föret 1809
för andra gängen, för att tio, aderton är derefter Bittitt engäng nödgas
abdikera denna värdighet. Andra minnen liar Åbo fr.in tiden efter reformationen,,
oeh lika dyrbara, fast icke lika lysande, som de kathoiska. Det var här
Agi’1-eola öfversatfe Nya Testamentet på finska; det var här Bralie grundade och
Rothovius invigde det finska universitetet; här lärde den frimodige Ter-
serus; den frejdade Stjernhöiik: mathematikern Koxlerns; historikern
Wexionius (Gyllenstolpe); de Bdie Gezelierne; språkforskaren
Jusle-nius; den outtröttlige kalhederhjelten oehhäfdeforskaren Scarin; den
klassiskt vältalige Hassel; ekonomen K a 1 m ; den högt begflfva.de Me n n an d er,
kyrkans, ej mindre än universitetets pelare; den. ej mindre rikt hegäfvade,
men tidigt bortryckte S a m u e 1 C h y d e n i u s; kemisten och mineralogen
Gadd; den flilige historikern Bilmark, Scarius mcdtäflare 1
kathederbrag-der; lagfarenheteus beros Calonius; den finska historiens fader, Porthan,
oförgätlig i åminnelse; den för kyrka och slat lika inflytelserike och nitiske
Tengatröm; den frejdade physikern Hällström och så många andra
vetenskapens korade män, hvilkas namn fäderneslandet i tacksam hugkomst
bevarar. Det var slutligen Auras böljor, som lyssnade till de första slagen af
Kellgrens, Franzéns och B u n e b e r g s lyror, Oeh med sådana minnen
tir man aldrig faltig, äfven om tidens oeh olyckans stormar skulle förströ den
yttre glans, den yttre makt, som engäng tilldragit sig folkens blickar.
De öden’ Åbo för öfrigt genomgått efter reformationen ha tidtals varit
ganska omskiftande. Eldsvådorna äro nämnda; äfven de första plundringarna.
Är 1521 1 November stodo här hela strider. Det var Junker Wolf, som
försvarade sloltet mot biskop Arvid oeh lät upphänga do svenska fångarna*].
1522 koin Severin Korby ined sina Danskar; staden härjades, ett krutmagasin
sprang 1 luften oeh åstadkom stor förödelse. Svårt led ock staden under
bro-dertvia terna mellan Erik XIV och den förrädiske hertig Johan samt än mer i
den blodiga striden mellan hertig Carl och Sigismund, der Åbo fick lida för
slottets tappra försvar, 1588 härjade en svår pest, 1600’talet, under hvilket
Åbo och Finland erhöilo, utom universitetet (.1640), äfven sin särskilda
hofrätt (1024), gick med aila sina krigiska bedrifter och uppoffringar förbi, utan
att Åbo vidrördes Hl fiendehand;, men väl skedde hfif öfversvämhingar 1612
och 1685, äfven,som pesten år 1657 här grasserade. Pä hunger och dyr tid
var lielier ingen brist; åren 1649 och 1650, men I synnerhet året 1693, var här
en sädan grufvelig hungersnöd, att man dess make aldrig mindes; och dock:
var Äbo jemförelsevis väl försedt. Hårdt led staden, likasom hela Finland,
under Tolfte Carl. 1713 om sommaren trängde ltvssarne fram till Åbo. Allt
hvad fly kunde, borgare, hofrättsmän, academici, alla flydde de öfver till Sverige,
*) Härom vidare under rubrikon Åbo alott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
