Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Egentliga Finland
- Egentliga Finlands Minnen
- 1. Legenderna om Sanct Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marken är här något ojemnare, stora fjärdar Inskjuta frän hafvet, och
Tavast-lands sjöar skicka hit sina förposter. Salo ä och den (vägrenade Bjerno
£ geniimivta landet, som Kr bördigt och ypperligt odladt. — I Haliko märkas
Åmiune sätesgård, som äger jos palroiialus i socknen; Winrila (hvarom
mera längre fram); Wuorentaka; Le m p i 1 ä och N a a p a 1 a adeliga gods.
Angelniemi kyrka är belägen på narra udden af Ktmito ö. Uskela äger K i
r-jakkala jcrtibruk och .1 ovankos k i pappersbruk. Kiäjto har eu temligmi
betydlig sjö, Kiskojärvi. 1 Bjerno iniirkas Koskis, Kisto oeh T y k ii
jernbruk (hvaloni mera). Kimilo ligger helt och hållet pä ön af samma namn.
den största vid Finlands södra kust. Här ligger Björkbo da jernbruk
(hvarom mera) samt elt ansenligt kalkstens!)roti. Gamla adeliga gods äro
Sjöiaks, Gästerby oeli F röj d b ti I e.
Bland de till Egentliga Finland hörande församlingar uppgifves svenska
spräket vara allmänt rådande, eller åtminstone vida Öfvervägaude I Kutislö,
’Pargas, Nagu. Korpo, Houlskär, Iniö, Dragsfjärd och Wealanfjärd. Blandad
finsk oeh svensk befolkning anträffas i Åbo, Karkerta, Piikkis, Sagu,
Will-’ näs, Rimilo, Kimilo, Bjerno, Fiimhy, Öfvcrhy, Hiitis, Koskis, Tykö, Öfriga
församlingar äro andligen rent eller vida öfvervägaude finska.
*
Egentliga Finlands Minnen.
Delta landskap har icke samma rikedom på krigiska minnen, som
månget annat i Finland. K Iler rättare: tiden* vält har jemnat spären efter
mängen förödande fejd, som utkämpats tuom Egentliga Finlands gränser, ocii
endast frän sextonde seklets dunkel glimmar en mera lysande glans af vapen
oeh ridderliga bragder hit öfver till våra dagar. Det är dä kring Åbo slott
dessa minnen samla sig oeh skola jemte delta omtalas. De flesta och bästa
af Egentliga Finlands hågkomster äro, sä att säga, kultur-minnen, rotade dels
i kristendomens oeli kyrkans grund, tlels i univcrsitetets fruktbara jordmän.
Frän båda skördefälten skola vi plocka nägra ax — några allenast, ocii efter
tidsföljden, ty skörden ar rik, mun samlarne härtills få oeh ladorna trånga.
| 1. Legenderna om Sanct Henrik. |
En finsk runa (Kantelet. Ill, 7) berättar härom löljande.
Fordom vuxo tvenne bröder. Tavastlandets Henrik var den ene, och
j han fostrades I ett kål-land. Konulig Erik var den andre, och han v ar dt en
; inäktig man i Sverige.
• Tavastlandets Henrik sade åt sin broder konung Erik: lätöm oss draga
; ut att döpa de odöpta länder, 1 hvilka ingen prest tinnes! Konung Erik sva-
S rade sin ädle broder Henrik: nien om träsket är ofruset? oin den slingrande
; floden är öppen ännu? Tavastlandets Henrik sade: vore ock sä, nog kringgår
; jag Kjulo träsk, nog kommer jag förbi den slingrande floden.
5 Alltså spände de I redet unga fålar, redde släden i ordning, ställde
5 korgen på dess sprintar, lade kanterna pä medar oeh fejade de små beslagen.
; Derpå gäfvo de sig nt och färdades tvenne vårens dagar och tvenne nätter
•»
5 efter hvarandra.
£ j
g Da sade konung Erik till sin adle broder Henrik: hungern kommer öf-
? ver oss, ty hvarken ha vi ätit eller druckit eller tagit någon rast. Henrik
; svarade: Lalli bor der bortom viken, här framom udden rätt väl (ill pass; hos
S honom vilja vi äta oeh dricka och taga oss hvila,
! Illa möttes de vid Lallis gård. Kerttu, den oförskämda värdinnan, ut-
; for mot dem i hårda ord. Men Tavastlandets ädle Henrik tog doek hö åt
si-S na hästar och bröd ifråa ugnen oeh öl ifrän käliarvran; dock lade han
peu-j ningar i stället för allt hvad han tog. Och sedan bröderna ätit och druckit
| och rasfat här, foro de vidare fram,
; Dock efter en slund kom liushonden Lalli hem tiil gården. Strax vände
g
I hans elaka hustru sin tunga till lögn och sade: här har man farit fram med
j plundring medan du var borta, här har varit folk, som ätit oeh druckit och
; rastat hör. De ha tagit hö för sina hästar och bröd frän ugnen och öl frän
j källarn och för »111 delta ha de lemnut sand och grus i stället.
Pä sparren invid ugnen satt en herde. Han sade tiill tjvlnnan: förvisst
5 har du no ljugit. Och till mannen sade han: sätt ej tro till hennes onda
; pladder! Men Lalli, den ondskefulle mannen, hvars hela slägt var lika ond-
% sitefull iom han, tog si» hästa ridhäst och sitt långa spjut samt förföljde de
j resande herremännen.
Men der desse färdades fram yttrade till dem deras trogne träl: mig
| tyckes jag hör bakom oss ett gny; skall jag pådrifva hästen bätlre? Tavasl-
landets Henrik sade: hör du bakom oss ett gny, sä må du icke pådrifva
hästen, Trälen sade: men om ti npphinnas? om vi kanhända mördas 1 Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0077.html
